
Gottberg finland Huttunen Gottberg brew pub Gottberg sköld Jacob Gottbergs's stambok Paavo
JACOB GOTTBERGS STAMBOK JACOB GOTTBERGS STAMBOK (1591- 1613) The bok is situated in Sweden, Stockholm Kungliga Biblioteket, handskriftssamling. Aetikkeln om Stamboken from Svenska Tidskrift; by Gösta Bagge and Erik Fahlbeck: 20. årgången 1930 Som tillägg finns här de historiska milstolpar om Sveriges historia1521-1617 . Summary in English of the history of Sweden 15 Ett resealbum/travelling dairy från Karl IX:s tid av fil. Dr. O. Wielselgren ”Vackraste av dem alla är emellertid den, som vi här skola ägna ett ögonblicks närmare uppmärksamhet, d.v.s. den s.k. Gottbergska stamboken (sign. I.g. 7). Den utgör en elegant liten oktavvolym, bunden i pergament, försett med ytterst samkfulla dekorationer i guldpressning. Guldets verkan förhöjes genom målade bandornament i blått och rött. Trotts att volymen snart fyller sina 350 år (ny på 2004, 424 år) är den alltjämt nästan lika prydlig som när den utgick ur sin italienske mästarens värkstad; ty att den är ett italienskt arbete framgår omedelbart både av ornamentsstil och teknik.” Bakgrund: SVERIGE 1521 NYA TIDEN Gustav Vasa beger sig mot Norge. I Sälen hinns han upp av skidlöpare som meddelar att dalkarlarna ångrat sig (jan.) Gustav Vasa väljs av dalkarlarna till hövitsman (mars.). Den första segern över en dansk häravdelning vinns vid Brunnbäcks färja i Dalarna (aprol.). Västerås intas (april.). Dalahären belägrar Stockholm (24 juni). På ett möte i Vadstena väljs Gustav Vasa till Sveriges riksföreståndare (aug.). 1522 Västerås slott kapitulerar (jan.) Stockholm undsätts av den danske amiralen Sören Norrby (april). Gustav Vasa får militär hjälp från Lűbeck (juni). En svensk-lűbsk flotta slår tillbacka ett försök från danskarna att undsätta Stockholm (nov.). 1523 Danska adel gör uppror mot Kristian II som flyr till Nederländerna (mars). Gustav Vasa väljs till Sveriges kung (6 juni). Lűbeck tvingar till sig ett handelsmonopol för sin hjälp under befrielsekriget (juni). Stockholm kapitulerar, och Gustav Vasa håller sitt intåg (23 juni). 1524 Vid ett svensk-dansk möte i Malmö under hanseatisk medling tvingas svenskarna avräda Gotland och Blekinge till Danmark. Olaus Petri börjar predika i Stockholm. *1525* Första dalupproret bryter ut till följd av dyrtid och saltbrist. Upproret kuvas och dess ledare flyr till Norge. *1526* Nya Testamentet översatt till svenska. *1527* Andra dalupproret bryter ut. Riksdag i Västerås. Kungen blir kyrkans överhuvud och drar in dess egedomar (juni). Biskop Brask flyr till Polen. *1528* Gustav Vasa kröns i Uppsala (jan). Andra dalupproret kuvas (febr.). *1530* Kungen beslutar att beslagta den största kyrkklockan i varje socken för att betala skulden till Lűbeck. *1531* Tredje dalupproret, ”klockupproret”, utbryter. Gustav Vasa gifter sig med Katarina av Sachsen-lauenburg (sept). Kristian II avseglar med en flotta från Holland för att återta regementet i Norge (Nov.). *1532* Kristian II tränger sig in i Västergötland (febr.). Vid förhandkingar i Köpenhamn blir han fängslad (juli). *1533* Tredje dalupproret slås och ledarna avrättas (febr.). Erik (XIV) föds (dec.). *1534* Gustav Vasa ingår ett förbund med Danmark för att hindra Lűbeck. Kristian II återkomst på Danmarks tron (fenr.). Till lűbeckarnas anförare utses greve Kristoffer av Oldenburg, efter denne får kriget namnet ”grevefejden”. Kristian III väljs till Danmarks kung av den jylländska adeln (aug.). *1536* Grevefejden slutar (febr.). Danmark ansluter sig till reformation (aug). Gustav Vasa äktar sin andra gemål Margareta Leijonhuvud (okt.). *1537* Johan (III) föds (dec.). *1540* Olaus Petri och Laurentius Andreae döms till döden för högförräderi men benådas (jan). *1541* I Brömsebro ingås ett förbund mellan Sverige och Danmark (sept). Det varar i 50 år. Hela bibeln översatt till svanska. *1542* I Småland utbryter uppror under ledning av Nils Dacke, ”Dackefejden”. *1543* Bondeupproret slås ned och Nils Dacke avrättas (aug). *1544* På en riksdag i Västerås införs arvrike. Hertigdömena Slesvig och Holstein delas mellan Kristian III och dennes bröder. *1550* Karl (IX) föds. *1551* Gustavs drottning Margareta dör. *1552* Gustav Vasa äktar sin tredje gemål, den 16-årige Katarina Stenbock. *1555* Sverige indraget i ett tvåårigt gränskrig med Ryssland *1556* Hertig Johan får Finland som hertigdöme. *1557* Hertig Erik erhåller Kalmar, Kronobergs län och Öland som förläning. Fred med Ryssland i Novgorod. *1560* Gustav Vasa Dör (29.sep). *1561* Vid en riksdag i Arboga inskränks hertigarnas makt (”Arboga artiklar”) (april). Erik IXV krönas i Uppsala (juni). Större delen av Esland ger sig under Sverige (maj-juni). Erik XIV, Sveriges riksvapen *1562* Hertig Johan gifter sig med Katarina Jagellonica, syster till polske kungen (okt). *1563* Svenska flottan besegras och amiralen Jakob Bagge tillfångatas- inledningen till ”nordiska sjuårskriget” (maj). Ständerna förklarar hertig Johan skyldig till lansförräderi (juni). Han fängslas och förs som fånge till Gripsholm. Danskarna erövrar Älvsborg, Sveriges enda hamn vid Västerhavet (sept). *1564* En svensk här går in i Norge mot Trondheim (febr). *1565* Svenskarna intar Varberg (sept). Danska hären segrar i Halland (okt). *1566* Nils Stures trupper tågar in i Stockholm (juni). Sigismund föds (i fängelset Gripsholm (juni). *1567* Erik XIV deltar i Sturemorden i Uppsala (24 maj). Johan släpps ur fängelset (okt). *1568* Erik XIV gifter sig med Karin Månsdotter (juli). Hertigarna Johan och Karl höjer upprorsfanan (juli). Kungen fängslas och avsätts (sept). Jöran Persson avrättas (sept). *1569* Johan III krönas i Stockholm och utfärdar nya adelsprivilegier (juli). Danskarna återövrar Varberg (dec). *1570* ”nordisk sjuårskriget” slutar med freden i Stetting. Sverige får tillbaka Älvsborg mot en lösen på 150 000 rdr (dec). Krig bryter ut mellan Sverige och Ryssland. *1976* Johan III:s liturgi, ”Röda boken”, utkommer. *1577* Erik XVI dör i fängelset på Örbyhus i Uppland (26.febr). 1583 Stillestånd med Rysland på tre år (aug). *1585* Johan III gifter sig med Gunila Bielke (febr). *1587* Johan III:s son Sigismund väljs till kung i Poland (aug). Rådsaristokratin förmår Johan III och Sigismund att underteckna ”Kalmar stadgar” för att trygga Sveriges självständighet gentemot Polen (sept). *1589* Johan försöker förmå Sigismund att avsäga sig den polska kronan (sept). *1590* Kriget med Rysland bloser åter upp i Estland. 1591 En anteckning i boken omtalar till yttermera visso att den ursprunglige ägaren, som tecknar sig Jacob Gottberg, år 1591 den 3 februari köpt den i Venedig. Denne Jacob Gottberg var en man med en ganska växlande och brokig levnadsbana. Han till hörde en gammal och ansedd men ej särdeles förmögen pommersk adelssläkt (Wolgast Stetting), som i skölden förde en röd snedbjälke, belagd med en pansarklädd arm, bärande ett svärd i handen.” J. Siebmachers Wappenbuch one of the possible ones? “Tydligen har släkten vid slutet av det sextonde århundradet befunnit sig I en nedgångsperiod, då nämligen dess adliga värdighet år 1595 formligen bestyrktes genom ett kejserligt patent. Att en dylik åtgärd varit av nöden synes antyda, att släktens yttre villkor ej stått i riktig proportion till dess ärvda värdighet. En likadant slutsatts kan man draga av ett faktum att ätten i den pommerska adelns rusttjänstlängder blott står upptagen för en häst, under det att tre eller fyra är det vanliga. Måhända ha vi häri att söka anledningen till att Jacob Gottberg ansåg bäst att söka sin lycka genom resor och peregrinationer i vida världen i stället för att som släkttraditionen bjöd stanna hemma och odla den pommerska jorden. Som ättling av en gammal adelssläkt hade han naturligtvis uppfostrats för krigaryrket, och den som i den vägen förstod sin sak behövde i de oroliga tiderna kring sekelskiftet år 1600 icke riskera att alltför länge gå utan anställning. Den 3. februari 1591 är han i Venedig där han köper den vackra lilla bok, som sedermera skulle följa honom livet igenom. … att det varit den venezianska sjömaktens rykte som lockat honom dit. Skeppsbyggnadskonsten hade ju som bekant alltid stått högt i Venedig, och i avseende på sjötaktik, utrustning och manöverfärdighet voro de venezianska galärflottorna av gammalt berömda. Det var i främsta rummet det venezianska biståndet, som möjliggjorde den ryktbara segerdagen den 7.10.1571 när dom Juan d’Austria vid Lepato tillintetgjorde’ den väldiga turkiska sjömakten, erövrade 117 fartyg och befriade 12 000 kristna galärslavar. Jacob Gottberg kom ifrån Östersjökusten och hade kanske själv från barndomen varit förtrogen med sjön. Icke underligt således om han, den blivande svenske amiralen, sökte sig till Venedig med dess mångomtalade varv och arsenaler. Emellertid synes han också ha haft ett öppet öga för stadens egenartade, då som nu på främlingen oemotståndligt verkande skönhet, ty av de målningar han låtit utföra för sin minnesbok återgiva ej mindre än fyra scener och vyer från Venedig: en gatubild, en utsikt från Piazzetta di San Marco, en session i en sal i Dogepalatset och till slut den ryktbara statsgalären Il Bucentoro, ombord på vilken dogen varje år på Kristi Himmelsfärdsdag roddes ut på lagunen för att där utkasta den ring dom förmälde Venedig med havet. Intressant är framför allt bilden av Piazetta di San Marco, som visar hur föga Venedig förändrat sig på senaste seklerna. De bägge kolonner med det bevingade lejonet och den helige Theodoros stå där som än i dag. Torro dell’ horologio i fonden är också oförändrat, och gondolerna se lika svarta och egendomliga ut som när turisten in år 1930 för första gången ser dem i täta rader, vid kajen utanför järnvägsstationen. Man kan förstå att den fattige pommerske adelsmannen känt sig imponerad av all den prakt och skönhet som här mötte honom; det var något annat än han var van vid från Wolgast Stetting. Från Venedig fortsatte Gottberg sin resa söderut. Vi finna honom sålunda senare på året först i Padau och sedan i Siena, där han möter två unga svenska resande, Nils och Svante Bielke vilka bägge sedermera skulle bliva hans kamrater i Karl IX:s tjänst. Den förstnämnda var till och med en av bisittarna i bloddomstolen i Linköping år 1600. Även Rom besökte han; en teckning, framställande påven, den mindre och fromme Gregorius XIV, buren i procession under en tronhimmel och beledsagad av kardinaler och drabanter, utgör ett intressant minne från hans vistelse därstädes. Om ett besök i Nepal erinrar en teckning, framställande en adelsdam i den stela men praktfulla högtidsdräkt, som brukades vid de spanska regenternas hov. Hemvägen tycks han tagit över Brennerpasset, vilket ansågs som den säkraste och bekvämaste vägen över Alperna. 1592 Johan III dör (nov). I december var han i Prag på besök. Därifrån begav han sig tydligen till Norden, ty i januari 1592 träffa vi honom i Köpenhamn, där en av hertig Karls tjänare, hovjunkare Lorens Carpelan, låtit måla sitt vackra vapen i hans bok och tillfogat ett par väl valda sentenser om dygdens oförgängliga värde och det rätta adelskapet: sinnelagets och viljans. Möjligen har Carpelan rekommenderat honom hos sin herre, ty Gottberg tycks omedelbart ha fortsatt till Sverige och förmodligen uppsökt hertig Karl. Någon tjänst lyckades han dock tydligen denna gång icke uppnå, ty stamboken fick redan samma år följa sin ägare på ännu en långtur, nämligen till Lissabon. Tydligen har det varit fråga om en sjöresa, måhända på ett dansk eller holländskt skepp. Efter återkomsten uppsökte Gottberg emellertid åter Sverige (1592), där han nu syntes ha fått anställning i svenska flottan. 1593 Den svenska lutherska tron slås fast vid ett möte i Uppsala (mars). Sigismund kommer till Sverige från Polen på sitt första besök som kung (sep). 1593 är han i Danzig, förmodligen som befälhavare på något skepp i den eskader, som skulle hämta konung Sigismund till kröningen i hans fädernerike. En vapenbild och en namnteckning av den polske magnaten Christofer Zborowski vittnar om att han här haft högförnämt umgänge, betecknande nog bland Sigismunds motståndare, dit det mäktiga huset Zborowski hörde. Han var således också med på den svåra hemresan, då hela den illa utrustade svenska flottan skingrades av en häftig storm och blott med yttersta nöd lyckades rädda sig något så när oskadad. Men stamboken gick icke förlorad. *1594* Sigismund krönas i Uppsala (febr). Hertig Karl utses av rådet till till riksföreståndare under kungens frånvaro (sept). Gustav (II) Adolf föds (dec). *1595* Fred med Rysland i Teusina: gränsjustering till Sveriges fördel samt återstoden av Estland (sydvästra delen och gränsfästet Narva) (maj). Riksdagen i Söderköping bekräftar hertig Karls riksföreståndarskap (okt). Vadstena kloster (Sveriges sista medeltida kloster) upplöses av hertig Karl (22 Nov). *1596* De finska bönderna i Österbotten reser sig mot Sigismunds ståthållare Klaus Fleming. *1597* Bondeupproret slås ned. En riksdag sammanträder i Arboga trots kungens förbund och bekräftar hertig Karls riksföreståndarskap. Hertig Karl intar Åbo slott. *1598* Sigismund kommer för ett andra besök till Sverige och landstiger vid Kalmar (juli). Vid Stångebro besegras Sigismund av hertig Karl utanför Linköping (sept). Kungen lämnar Sverige och återvänder till Polen (okt). *In English:* THE BATTLE OF STÅNGEBRO , Erik XIV, Johan III, Sigismund, Karl IX The first ambitions into the east and the nordic seven year war. Civil war and the battle of Stångebro 1598. ERIK XIV: The first ambitions into the baltic states. Being the oldest son Erik became king when Gustaf Vasa died in 1560. He was well educated with a talent for langauges and sports. In a magnificent crowning he included not only the fasces of the Vasas, the three crowns and the lion of the folkungafamily in his royal coat of arms, but Norways lion and the danish leopards as well. A clear insult to the danish who still had the three crown in their coat of arms. His brothers became dukes and had a large portion of autonomy in their lands. Johan became duke of Finland, Karl of Södermanland and Magnus of Östergötland. Erik courted the british queen Elisabth I and enjoyed considareble success in this. Gustaf Vasa had become immensly wealthy and England was still a second rate power. There was never any marriege however. After having had several mistresses Erik married a common girl, Karin Månsdotter. Erik XIVAfter some time of political fighting about the right to have crowns and leopards in the coat of arms a seabattle was fought between a Danish navy and a Swedish force under Jacob Bagge. In the end the Swedish had captured the danish flagship as well as two other ships. The danish admiral, Jakob Brockenhus, was brought to Stockholm in disgrace with shaven head.In the mean time Erik had developed an interest in the baltic question. Representatives from the town Reval had met the king to negotiate for protection from the Swedes since czar Ivan the terrible had conquered Narva. Thus the first Swedish step into the baltic region is taken. Since Russia, Poland and Denmark all had ambitions in this area constant confronation was inevitable. It begins well. Klas Kristersson Horn defeats all oppostion around Reval and the estonian nobility allies with the Swedish. Estonia becomes swedish in 1561.But in doing this Erik has offended not only foreign kings but his brother Johan, duke of Finland, as well. Johan had ambitions to enlarge his land into Estonia. In an attempt to ally himself with the poles he married the polish princess Katarina Jagelonica. Poland being larger, wealthier and more powerful than Sweden was a good ally. Erik reacted by accusing Johan of treason, having given his land to the poles as a morning gift. Johan was convicted and sentenced to death but was pardoned. He was imprisoned in 1563 while most of his accociates were executed.The nordic seven-year war with Denmark In August 1562 the nordic seven-year war starts. Denmark declares war over the issue of the coat of arms and the treatment of Jakob Brockenhus. The danish king Fredrik II is as ambitious as Erik and equally young, wanting to reestablish the Kalmarunion. The war becomes one of the bloodiest in our history and a fierce hatred for the danish develops. The danish capture Älvsborg after fourteen days of siege and Sweden is thus left without a port in the west. All attempt to recapture Älvsborg fail. Erik advances into the danish Halland without being able to capture Halmstad. During the withdrawal a horrible looting and destruction is brought on the population. In the danish army many german mercenaries are said to have been equally cruel, cutting the breasts and tongues of women captured. The swedish capture the norwegian Härjedalen in 1564 but loses it again. In turn the armies destroy the border areas in raids. Sea battles are constantly fought. In the early years of the war the danish have the upper hand. Otte Krumpen, now 90 years old, commanded the danish army while the frenchman Charles de Mornay commanded the Swedes. Klas Kristersson Horn commands a fleet and threatens Copenhagen but the blockade of Sweden in unbroken. Daniel Rantzau assumes command of the danish army and now the danish achieve great success. The Swedes capture the fortress Varberg but soon it is lost to the danish. At Axtorna in Halland 12000 swedes are deated by 8000 danes and germans in the largest battle of the war.Rantzau now raids Västergötland and puts Skara, Falköping and Bogesund to the torch. Klas Kristersson Horn At sea Klas Kristersson Horn has success. After a battle in july 1566 with the Swedish the danish navy withdraws into Visby harbour on Gotland. At night a storm hits the baltic sea and the danish navy in the harbour is destroyes when the ships are blown into each other. Bteween 4000-7000 danish sailors drown when 15 ships go down. The swedish fleet manage to ride the storm out without loss on the open sea. Klas Kristersson Horn died of the plague two months later. Under the command of the frenchman Claude Collart the Swedes attack Norway in 1566. Akershus is besieged but not conquered. In 1567 Daniel Rantzau returns with an army of 8500 and twelve guns and marches through Småland into Östergötland. Jönköping is looted as is Vadstena that is burned in the process. Rantzau continue and plunders Alvastra, Linköping, Norrköping and Söderköping. The people of Söderköpng were ready to pay much for escaping destruction of their town. But a Swedish cavalry force appears and burns it themselves. Had the danish king had any order in his affairs and sent reinforcements to Rantzau it is possible that Stockholm would have fallen. But in the spring of 1568 Rantzau retreats through Småland in the same manner as he marsched up north burning Skänninge and Eksjö. Eriks insanity and Johans coup. Eriks brother Magnus had alreday developed insanity when Erik started to show signs of illness. He grew paranoid, sensing conspirace everywhere. As the war progressed badly he grew worse. In a spell of confusion he himself murdered the nobleman Nils Sture who he had imprisoned suspected for treason. A number of high ranking noblemen are executed, among them Svante Sture. The king becomes more and more confused. He attempts to negotiate a continued peace with Russia to keep from fighting on two fronts. The czar agrees but he wants Katarina Jagelonica, the imprisoned Johans wife. Erik agrees and a party arrives in Stockholm to collect the polish woman. But they arrive when Erik has his mental breakdown and the murder of Sture. The russians decide to stay and wait.The fact that Rantzau is in retreat and that the newly wed Erik becomes a father helps him to recover. But his brothers have had enough. Civil war erupts. The competent Pontus de la Gardie leads the brothers army against the king and town after town falls into their hands. Stockholm is besieged and in the end the lonely Erik surrenders. He is imprisoned for the duration of his life. In 1577 he is poisoned on order from his brother Johan. Johan is declared king. Johan III. The russian embassy in Stockholm to collect his wife to the czar is plundered to their bones which will be standard treatment for Swedish-Russian diplomatic relations. The czar evades saying that the thought Johan to be dead and Katarina in prison. He had only wanted to help. Johan, still being at war with Denmark, lets the issue rest. He rejects Denmarks offer for peace. Johan III Johan, being 31 years old, was an intellectual and highly educated. He knew german, latin, polish, italian, french, English and finnish. On the contrary to Erik he took his marital vows seriously and was faithful. Johan was as his father, Gustaf Vasa, suspiciuos and choleric. It was a hard days work ahead. War with Denmark, problems with the czar, problems in Estonia. Daniel Rantzau returned with another army and besieged Varberg. Though they captured the fortress it was with heavy casualties. Rantzau him self being struck to the ground by a cannonball in the head, never to rise again. France and the emperor intervened and managed to settle a peace in Stettin 1570. It was no fun reading for Johan. Gotland, Jämtland were to remain danish and Sweden promised never to have any interest in Norway or Skåne. Sweden could keep Estonia but had to pay 150000 daler silver as ransom for Älvsborg. Denmark could keep the three crowns in the danish coat of arms but promised never to claim Sweden as danish again, finally killing the kalmarunion completely. The peace would be eternal, but in practice meant that Sweden would be more or less at war for over 100 years. New wars in the east and a royal union with Poland. An exchange of letters between Johan and czar Ivan IV "the terrible" that lacks counterparts in history as to the verbal abuse between the monarchs finally developed into war. Estonia was badly looted and Reval besieged twice by the russians but never captured. The russians raided eastern Finland while the Swedish-finnish troops raided as far as to the arctic sea. Pontus de la Gardie captured Narva in 1581 in a glorious victory, cutting the russians off from the baltic sea. Ladoga- Karelen and Kexholm fell into Swedish hands. czar Ivan IV the terrible Being married to a polish catholic Johan attempted to overbridge the differences between the two religions. He ordered a new lithurgy that made the swedish churches and priests more catholic. Some of this still remains. The Swedish bishops are the only ones in the lutheran community today to wear staffs, hats and robes in a catholic style. It was not done uncontested however. A new polish king was to be elected and Johan entered his son Sigismund as a candidate. Being born by a polish princess and raised as a catholic he stood as good a chance as any other candidate. Negotiations started and were skillfully performed by the swedes. A document on how the royal union would be ruled was produced and Poland was to get Estonia in the deal as well. Sigismund was elected king of Poland. When Johan died he was to be king of Sweden as well. He was not an immidiate success. Despite being a catholic he was swedish and longed for home. Johan missed his son as well and they met in 1589. The councils in both Sweden and Poland managed to prevent Sigismund from abdicating while in the process preventing a war between the countries. Sigismund went back to Krakow and accepted his fate. He was soon to be more appreciated in Poland. Johan died in 1592. A common king in Sweden and Poland. Duke Karls rebellion. Civil war. Duke Karl who was the one of the sons who was most like his father immidietly seized the initiative. He was an active ruler in his lands and nothing like the bookloving brooder that was Johan. He was a veteran of the nordic seven year war. He summoned the counsil to be able to unite a strong lutheran front before the catholic Sigismund. They decided to abolish Johans lithurgy and all catholic deceptions. The swedishborn Sigismund came from Poland to be crowned king of Sweden as was his birthright and after months of difficult negotiations signed a document stating that the could never employ catholics in Sweden and that he accepted the lutheran church in Sweden. A letter from Sigismund to the pope has been found in the vatican were Sigismund tells that he did it only because he was threataned however. He was crowned king in 1594. SigismundDuke Karl was to rule with the counsil when Sigismund was in Poland but he did not have the right to summon the council. He did not accept this. He summoned the council in Söderköping anyway in 1595 and made them appoint him chansellor of the realm. They also decided that catholic services were illegal and all catholic priests were to leave the country in six weeks. But Finland was ruled by the to Sigismund loyal Claes Fleming and there the dukes orders had no effect. The duke instigated a revolt in Finland called the war of clubs. It was a bloody affair where real battles were fought between Flemings troops and peasant armies. Just as Fleming was victorious he fell ill and died. Sigismund let the council know that he did not accept what had been decided in Söderköping. Karl resigned. Sigismund reacted quickly and accepted the resignation and gave the council all of the responsibility for ruling in his abcense. The duke was not to be outmaneuvered so easily however. He summoned the council again. But only one member showed up. The others claimed illness of various sorts. It was beginning to smell like a full rebellion against the legal king. Karl did as his father had done and with equal skill. He adressed the people. The peasants representatives stated that what had been decided at Söderköping was valid and that the duke was chansellor. Those who did not appear within six weeks were to be punished severly. those loyal to the king, Arvid and Erik Stenbock, Erik Sparre, Erik Brahe and Erik Banér started to leave for Poland. *1598* The battle of Stångebro 1598 The powerstruggle can only be solved by the force of arms. On the 30th of July Sigismunds fleet lands at Kalmar. His army is mainly polish but is reinforced by troops and nobility from southern Sweden. Stockholm is occupied by troops loyal to the king. More reinforcements from Estonia and Finland are expected. The duke considers fleeing with his family including his newly born son Gustav Adolf, who will be known to the world as Gustavus Adolphus. The duke decides not to run. The king marches for Linköping and the duke follows with his army. Sigismund deployed his army at Mörtlösa on the only high ground. They waited for two days but the duke didnt attack. Sigismund decided to abandon the high ground. Karl proposed a meeting that Sigismund accepted. It never happened howver. A dawn on the 25th of september a skirmish was fought and Sigismund decided to reoccupy the high ground. The duke decided to act and ordered his army forward to Linköping. The king now again abandoned the high ground. He motive was that he had agreed to meet the duke for negotiations. This was fatal The duke divided his forces and marched on both the larger and the smaller bridges at Stångebro. When Sigismund heard of this he deployed his troops for battle east of Stångebro. It took some time since the camp was on the west side and all men and horses had to pass on the bridges. The swedish cavalty under Arvid Drake and infantry under Vladislav Beke went towards the larger bridge while Hildebrandt Creutz and Petter Gottberg with Kaspar Howarth and the men from Småland and most foreign troops went for the smaller bridge. At the larger bridge the dukes forces clashed with the bridgeguard that was driven back after three attacks. The dukes men seized the bridge and the guns that Sigismund had deployed there. At the juniper bush covered Gumpekulla hill the duke had deployed guns and together with those captured at the bridge they were able to put a murderous fire on the kings men trying to cross the bridge. The bridge was destroyed and the dukes men defended the eatern bank.. Those of Sigismunds troops that had crossed at the smaller bridge had taken good ground behind a fence at Ladugårds hill. There were germans, scots and hungarians. These could with their guns stop the southern group of the dukes forces. Overconfident the king ordered the troops to advance from this good ground and pursue the retreating enemy. From the dukes right wing Nils Germundssons and Anders Lennartssons soldiers attacked the kings left flank and stopped the advance. On the western sida of the river the king had a large cavalry reserve that now was ordered to attack. They refused. The men from Västergötland had no will to fight their countrymen. The kings men were pressed back into the river and over the bridge. Many drowned. Sigismund had been decicivly beaten. He met the duke and agreed to deliver those of the swedish nobility that sided with him. On the 12th of october he fled Sweden. The duke made a clean house with his opponents imprisoning and executing several of them. The counsil declared that if Sigismund wanted his son Vladislav to be king of Sweden he must send him to Sweden to be raised as a lutheran. An answer aws required within six months. After another six months the four-year old must be in Sweden. If neither answer or prince arrived Sweden would find another king. The duke was reappointed chansellor. He went to Finland and subdued those still loyal to Sigismund with force.Since neither answer or prince had appeared Sigismund lost his swedish crown. A new king was appointed. Karl IX Karl IX went to work by having his opponents stand trial in Linköping. He acted as procecutor himself and was at his best. "Seven thousand devils I have promised them and I will be true to my word!" Göran posse claimed guilty as charged and was pardoned while all others claimed to have obeyed the legal king. They defended themselves skillfully and for a while it appeared as if they would win. By manipulating the audience the opinion was swayed and all declared guilty. They were decapitated in 1600 and the affair is known as Linköpings bloodbath. The king never showed any remorse about this violation of justice. "Strong illness requires strong medication" as he said to his son Gustaf Adolf. New wars waited with Poland, Russia and Denmark *1599* Sigismund avsätts vid en riksdag i Stockholm (juli). *1600* En riksdag i Linköping fastställer dödsdomen över de kungatrogna rådsherrarna. Alla avrättas i ”Linköpings blodbad” (mars) (bla Ture Bielke, Erik Sparre, Gustav och Sten Bane’r). Krig mellan Sverige och Poland börjar i Livland (sept). För de närmaste åren framåt är den emellertid fattig på anteckningar, säkerligen beroende på att dess ägare måste föra ett mycket rörligt liv; han var nämligen nu bliven skeppskapten i riksamiralen Karl Gyllenhjelms flotta och var som sådan använd i många uppdrag. Tydligen visade han sig som en dugande sjöman, ty han steg mycket snabbt i graderna. År 1600 nämnes han som uderamiral och året därpå är han kronan Sveriges (1601) ståthållare i Pernau. Nu kommer också stamboken på nytt till heders. En av hans landmän, knekthövitsman Hans von Stolberg, har den 13 febr. 16001 på ett av dess blad nedskrivit den fromma sentensen ”Was Gott füget mir genüget”, och något senare (den 11 juni 1601) då Gottberg seglat över Östersjön till Elfsnabben, hälsas han där av den nyutnämnde riksamiralen Axel Ryning. Stamboken synes således ha följt honom i alla skiften. Namnen bliva också allt mera lysande, ju högre han stiger på sin bana. Jakob de la Gardie, den store fältherren, kallar honom sin synnerligen gode vän, högborna utländska herrar och furstar önska honom lycka, och till och med svenska prinsar såsom hertig Johan av Östergötland pränta sina namn på bladen i hans bok. Även hans egen ställning förändras. Från att ha varit den enkle Jakob Gottberg tituleras han nu Kungl. Maj:ts till Sverige amiral och kommissarie » architalassus » (sjöbefälhavare) och herre till en rad svenska gods. Hertig Karl (Karl IX) begåvade honom nämligen med åtskilliga gårdar son tillhört bland andra de avrättade riksråden Erik Sparre, Ture och Hogenskild Bielke samt Gustaf Baner. Den fattige pommerske junkern satt sålunda vid slutet av sin levnad som rik och mäktig svensk godsherre. Bergqvara i Småland, Helgö, Ökna och Åkerö i Uppland, en mängd hemman på olika håll samt ett hus i Stockholm voro i hans besittning; säkerligen var han under sina senare år en bland landets rikaste jorddrottar. 1604 En riksdag i Linköping tillerkänner Karl IX:s arvingar, även på kvinnosidan, arvsrätt till Sveriges tron ”Norrköpings arvförening” (mars) 1605 Karl IX lider nederlag vid Kirkholm i Livland (sept). 1607 Karl IX krönas i Uppsala (mars). 1611 Danmark angriper Sverige och ”Kalmakriget” börjar (april). Kalmar intas av danskarna (maj). Karl IX dör i Nyköping (30 okt). Gustav II Adolf blir myndig (15 år) och avger sin kungaförsäkran (dec) Men efter allt att döma fick han icke länge njuta av sin välmakt. 1611 omtalas han sista gången som deltagande i aktiv tjänst. Det är då Karl IX, missnöjd med Bielkenstiernas oföretagsamhet under sjötåget mot Kalmarsund 1611, avsätter denne från befälet och i ett vresigt brev tillsade honom » att draga vart han ville » Gottberg blev då i stället överamiral över, som det sades, » hela den svenska armadan ». Men han kom till befälet för sent för att hinna uträtta något väsentligt. Den 3 augusti uppgav Krister Some förrädiskt Kalmar slott åt danskarna, och därmed var fälttåget praktiskt taget förlorat för Karl IX. Gottberg hade intet annat att göra än segla tillbaka med sin flotta till Elfsnabben och lyckades sedermera under den fortsatta kampanjen trots flera smärre försök till offensiv mot danskarna ingenting uppnå. Kanske var det av denna anledning, kanske också av gamle ålder och bräcklighet som han nu synes ha dragit sig ur tjänsten. 1612 Axel Oxenstierna blir rikskansler (jan). Gustav Adolf besegras av danskarna vid Vittsjö i Skåne (febr). Danskarna intar Älvsborg (maj). Ett dansk anfall mot Jönköping slås tillbaka (juli). 1613 Fred med Danmark i Knäred. Sverige avtår från Finnmarken, men återfår Älvsborg mot en lösen på 1 miljon riksdaker År 1613 levde han ännu, ty detta år har pfälzgreve Johan Casimir, Karl X Gustafs fader, skrivit sitt namn i hans stambok. Men efter detta finne ingen namnteckning, och då hans gård Bergqvara år 1615 lämnas i förläning åt Karl Karlsson Gyllenhielm måste vi antaga att han mellan dessa år avlidit utan att efterlämna något arvinge. 1617 Fred med Ryssland i Stolbova. Sverige erhåller Keksholms län Ingermanland (febr). Gustav Adolf kröns i Uppsala (okt). 1618 Trettioåriga kriget börjar i Tyskland (maj). Denna bana Jakob Gottberg genklöpte är typisk för den stormiga tid han öevde i. Helt visst har han varit en äventyrslysien soldat, en djärv kondottiär, som grep efter lyckan utan att bekymra sig om hur han nådde den. Tiden var gunstig för sådana företagsamma karaktärer, och Gottberg hade Fortuna på sin sida. En av hans vänner, som säkert kände honom väl, har tillägnat honom en liten fransk vers, vilken i översättning lyder på följande sätt: » Kriget är mitt fädernesland, harnesket mit hem, och det enda liv jag förstår är stridens ». Därmed är hans karaktär säkerligen i huvudsak riktigt tecknad. Hans kärlek till sin vackra stambok tyder emellertid på att han haft sinne även för andra ting än de krigiska. Kanske ville han genom den bevara åt eftervärlden sitt namn, som ingen som skulle föra vidare till nya generationer. Egendomligt är att nu, då man tar i handen den lilla volymen, tänka på dess mångahanda öden. Bladens färg vittnar om att de ofta vänts av krutsvärtade händer, men vapenbildernas glans och guldornamentens sirliga elegans har ej bleknat trots åren. Stamboken har alltså fyllt sin uppgift att till den dag i dag är bevara minnet av en tapper lyckoriddare från Karl IX:s bistra tider.” 21. Svensk tidskrift 1930

JACOB GOTTBERGS STAMBOK (1591- 1613)

The bok is situated in Sweden, Stockholm Kungliga Biblioteket, handskriftssamling.

Aetikkeln om Stamboken from Svenska Tidskrift; by Gösta Bagge and Erik Fahlbeck: 20. årgången 1930

Som tillägg finns här de historiska milstolpar om Sveriges historia1521-1617 .

Summary in English of the history of Sweden 15

Ett resealbum/travelling dairy från Karl IX:s tid av fil. Dr. O. Wielselgren

”Vackraste av dem alla är emellertid den, som vi här skola ägna ett ögonblicks närmare uppmärksamhet, d.v.s. den s.k. Gottbergska stamboken (sign. I.g. 7). Den utgör en elegant liten oktavvolym, bunden i pergament, försett med ytterst samkfulla dekorationer i guldpressning. Guldets verkan förhöjes genom målade bandornament i blått och rött. Trotts att volymen snart fyller sina 350 år (ny på 2004, 424 år) är den alltjämt nästan lika prydlig som när den utgick ur sin italienske mästarens värkstad; ty att den är ett italienskt arbete framgår omedelbart både av ornamentsstil och teknik.”

Bakgrund: SVERIGE

1521 NYA TIDEN Gustav Vasa beger sig mot Norge. I Sälen hinns han upp av skidlöpare som meddelar att dalkarlarna ångrat sig (jan.) Gustav Vasa väljs av dalkarlarna till hövitsman (mars.). Den första segern över en dansk häravdelning vinns vid Brunnbäcks färja i Dalarna (aprol.). Västerås intas (april.). Dalahären belägrar Stockholm (24 juni). På ett möte i Vadstena väljs Gustav Vasa till Sveriges riksföreståndare (aug.).

1522 Västerås slott kapitulerar (jan.) Stockholm undsätts av den danske amiralen Sören Norrby (april). Gustav Vasa får militär hjälp från Lűbeck (juni). En svensk-lűbsk flotta slår tillbacka ett försök från danskarna att undsätta Stockholm (nov.).

1523 Danska adel gör uppror mot Kristian II som flyr till Nederländerna (mars). Gustav Vasa väljs till Sveriges kung (6 juni). Lűbeck tvingar till sig ett handelsmonopol för sin hjälp under befrielsekriget (juni). Stockholm kapitulerar, och Gustav Vasa håller sitt intåg (23 juni).

1524 Vid ett svensk-dansk möte i Malmö under hanseatisk medling tvingas svenskarna avräda Gotland och Blekinge till Danmark. Olaus Petri börjar predika i Stockholm.

1525 Första dalupproret bryter ut till följd av dyrtid och saltbrist. Upproret kuvas och dess ledare flyr till Norge.

1526 Nya Testamentet översatt till svenska.

1527 Andra dalupproret bryter ut. Riksdag i Västerås. Kungen blir kyrkans överhuvud och drar in dess egedomar (juni). Biskop Brask flyr till Polen.

1528 Gustav Vasa kröns i Uppsala (jan). Andra dalupproret kuvas (febr.).

1530 Kungen beslutar att beslagta den största kyrkklockan i varje socken för att betala skulden till Lűbeck.

1531 Tredje dalupproret, ”klockupproret”, utbryter. Gustav Vasa gifter sig med Katarina av Sachsen-lauenburg (sept). Kristian II avseglar med en flotta från Holland för att återta regementet i Norge (Nov.).

1532 Kristian II tränger sig in i Västergötland (febr.). Vid förhandkingar i Köpenhamn blir han fängslad (juli).

1533 Tredje dalupproret slås och ledarna avrättas (febr.). Erik (XIV) föds (dec.).

1534 Gustav Vasa ingår ett förbund med Danmark för att hindra Lűbeck. Kristian II återkomst på Danmarks tron (fenr.). Till lűbeckarnas anförare utses greve Kristoffer av Oldenburg, efter denne får kriget namnet ”grevefejden”. Kristian III väljs till Danmarks kung av den jylländska adeln (aug.).

1536 Grevefejden slutar (febr.). Danmark ansluter sig till reformation (aug). Gustav Vasa äktar sin andra gemål Margareta Leijonhuvud (okt.).

1537 Johan (III) föds (dec.).

1540 Olaus Petri och Laurentius Andreae döms till döden för högförräderi men benådas (jan).

1541 I Brömsebro ingås ett förbund mellan Sverige och Danmark (sept). Det varar i 50 år. Hela bibeln översatt till svanska.

1542 I Småland utbryter uppror under ledning av Nils Dacke, ”Dackefejden”.

1543 Bondeupproret slås ned och Nils Dacke avrättas (aug).

1544 På en riksdag i Västerås införs arvrike. Hertigdömena Slesvig och Holstein delas mellan Kristian III och dennes bröder.

1550 Karl (IX) föds.

1551 Gustavs drottning Margareta dör.

1552 Gustav Vasa äktar sin tredje gemål, den 16-årige Katarina Stenbock.

1555 Sverige indraget i ett tvåårigt gränskrig med Ryssland

1556 Hertig Johan får Finland som hertigdöme.

1557 Hertig Erik erhåller Kalmar, Kronobergs län och Öland som förläning. Fred med Ryssland i Novgorod.

1560 Gustav Vasa Dör (29.sep).

1561 Vid en riksdag i Arboga inskränks hertigarnas makt (”Arboga artiklar”) (april). Erik IXV krönas i Uppsala (juni). Större delen av Esland ger sig under Sverige (maj-juni).

Erik XIV, Sveriges riksvapen

1562 Hertig Johan gifter sig med Katarina Jagellonica, syster till polske kungen (okt).

1563 Svenska flottan besegras och amiralen Jakob Bagge tillfångatas- inledningen till ”nordiska sjuårskriget” (maj). Ständerna förklarar hertig Johan skyldig till lansförräderi (juni). Han fängslas och förs som fånge till Gripsholm. Danskarna erövrar Älvsborg, Sveriges enda hamn vid Västerhavet (sept).

1564 En svensk här går in i Norge mot Trondheim (febr).

1565 Svenskarna intar Varberg (sept). Danska hären segrar i Halland (okt).

1566 Nils Stures trupper tågar in i Stockholm (juni). Sigismund föds (i fängelset Gripsholm (juni).

1567 Erik XIV deltar i Sturemorden i Uppsala (24 maj). Johan släpps ur fängelset (okt).

1568 Erik XIV gifter sig med Karin Månsdotter (juli). Hertigarna Johan och Karl höjer upprorsfanan (juli). Kungen fängslas och avsätts (sept). Jöran Persson avrättas (sept).

1569 Johan III krönas i Stockholm och utfärdar nya adelsprivilegier (juli). Danskarna återövrar Varberg (dec).

1570 ”nordisk sjuårskriget” slutar med freden i Stetting. Sverige får tillbaka Älvsborg mot en lösen på 150 000 rdr (dec). Krig bryter ut mellan Sverige och Ryssland.

1976 Johan III:s liturgi, ”Röda boken”, utkommer.

1577 Erik XVI dör i fängelset på Örbyhus i Uppland (26.febr).

1583 Stillestånd med Rysland på tre år (aug).

1585 Johan III gifter sig med Gunila Bielke (febr).

1587 Johan III:s son Sigismund väljs till kung i Poland (aug). Rådsaristokratin förmår Johan III och Sigismund att underteckna ”Kalmar stadgar” för att trygga Sveriges självständighet gentemot Polen (sept).

1589 Johan försöker förmå Sigismund att avsäga sig den polska kronan (sept).

1590 Kriget med Rysland bloser åter upp i Estland.

1591 En anteckning i boken omtalar till yttermera visso att den ursprunglige ägaren, som tecknar sig Jacob Gottberg, år 1591 den 3 februari köpt den i Venedig.

Denne Jacob Gottberg var en man med en ganska växlande och brokig levnadsbana. Han till hörde en gammal och ansedd men ej särdeles förmögen pommersk adelssläkt (Wolgast Stetting), som i skölden förde en röd snedbjälke, belagd med en pansarklädd arm, bärande ett svärd i handen.”

J. Siebmachers Wappenbuch one of the possible ones?

“Tydligen har släkten vid slutet av det sextonde århundradet befunnit sig I en nedgångsperiod, då nämligen dess adliga värdighet år 1595 formligen bestyrktes genom ett kejserligt patent. Att en dylik åtgärd varit av nöden synes antyda, att släktens yttre villkor ej stått i riktig proportion till dess ärvda värdighet. En likadant slutsatts kan man draga av ett faktum att ätten i den pommerska adelns rusttjänstlängder blott står upptagen för en häst, under det att tre eller fyra är det vanliga. Måhända ha vi häri att söka anledningen till att Jacob Gottberg ansåg bäst att söka sin lycka genom resor och peregrinationer i vida världen i stället för att som släkttraditionen bjöd stanna hemma och odla den pommerska jorden. Som ättling av en gammal adelssläkt hade han naturligtvis uppfostrats för krigaryrket, och den som i den vägen förstod sin sak behövde i de oroliga tiderna kring sekelskiftet år 1600 icke riskera att alltför länge gå utan anställning.

Den 3. februari 1591 är han i Venedig där han köper den vackra lilla bok, som sedermera skulle följa honom livet igenom. … att det varit den venezianska sjömaktens rykte som lockat honom dit. Skeppsbyggnadskonsten hade ju som bekant alltid stått högt i Venedig, och i avseende på sjötaktik, utrustning och manöverfärdighet voro de venezianska galärflottorna av gammalt berömda. Det var i främsta rummet det venezianska biståndet, som möjliggjorde den ryktbara segerdagen den 7.10.1571 när dom Juan d’Austria vid Lepato tillintetgjorde’ den väldiga turkiska sjömakten, erövrade 117 fartyg och befriade 12 000 kristna galärslavar. Jacob Gottberg kom ifrån Östersjökusten och hade kanske själv från barndomen varit förtrogen med sjön. Icke underligt således om han, den blivande svenske amiralen, sökte sig till Venedig med dess mångomtalade varv och arsenaler. Emellertid synes han också ha haft ett öppet öga för stadens egenartade, då som nu på främlingen oemotståndligt verkande skönhet, ty av de målningar han låtit utföra för sin minnesbok återgiva ej mindre än fyra scener och vyer från Venedig: en gatubild, en utsikt från Piazzetta di San Marco, en session i en sal i Dogepalatset och till slut den ryktbara statsgalären Il Bucentoro, ombord på vilken dogen varje år på Kristi Himmelsfärdsdag roddes ut på lagunen för att där utkasta den ring dom förmälde Venedig med havet.

Intressant är framför allt bilden av Piazetta di San Marco, som visar hur föga Venedig förändrat sig på senaste seklerna. De bägge kolonner med det bevingade lejonet och den helige Theodoros stå där som än i dag. Torro dell’ horologio i fonden är också oförändrat, och gondolerna se lika svarta och egendomliga ut som när turisten in år 1930 för första gången ser dem i täta rader, vid kajen utanför järnvägsstationen. Man kan förstå att den fattige pommerske adelsmannen känt sig imponerad av all den prakt och skönhet som här mötte honom; det var något annat än han var van vid från Wolgast Stetting.

Från Venedig fortsatte Gottberg sin resa söderut. Vi finna honom sålunda senare på året först i Padau och sedan i Siena, där han möter två unga svenska resande, Nils och Svante Bielke vilka bägge sedermera skulle bliva hans kamrater i Karl IX:s tjänst. Den förstnämnda var till och med en av bisittarna i bloddomstolen i Linköping år 1600. Även Rom besökte han; en teckning, framställande påven, den mindre och fromme Gregorius XIV, buren i procession under en tronhimmel och beledsagad av kardinaler och drabanter, utgör ett intressant minne från hans vistelse därstädes. Om ett besök i Nepal erinrar en teckning, framställande en adelsdam i den stela men praktfulla högtidsdräkt, som brukades vid de spanska regenternas hov. Hemvägen tycks han tagit över Brennerpasset, vilket ansågs som den säkraste och bekvämaste vägen över Alperna.

1592 Johan III dör (nov).

I december var han i Prag på besök. Därifrån begav han sig tydligen till Norden, ty i januari 1592 träffa vi honom i Köpenhamn, där en av hertig Karls tjänare, hovjunkare Lorens Carpelan, låtit måla sitt vackra vapen i hans bok och tillfogat ett par väl valda sentenser om dygdens oförgängliga värde och det rätta adelskapet: sinnelagets och viljans.

Möjligen har Carpelan rekommenderat honom hos sin herre, ty Gottberg tycks omedelbart ha fortsatt till Sverige och förmodligen uppsökt hertig Karl. Någon tjänst lyckades han dock tydligen denna gång icke uppnå, ty stamboken fick redan samma år följa sin ägare på ännu en långtur, nämligen till Lissabon. Tydligen har det varit fråga om en sjöresa, måhända på ett dansk eller holländskt skepp. Efter återkomsten uppsökte Gottberg emellertid åter Sverige (1592), där han nu syntes ha fått anställning i svenska flottan.

1593 Den svenska lutherska tron slås fast vid ett möte i Uppsala (mars). Sigismund kommer till Sverige från Polen på sitt första besök som kung (sep).

1593 är han i Danzig, förmodligen som befälhavare på något skepp i den eskader, som skulle hämta konung Sigismund till kröningen i hans fädernerike. En vapenbild och en namnteckning av den polske magnaten Christofer Zborowski vittnar om att han här haft högförnämt umgänge, betecknande nog bland Sigismunds motståndare, dit det mäktiga huset Zborowski hörde. Han var således också med på den svåra hemresan, då hela den illa utrustade svenska flottan skingrades av en häftig storm och blott med yttersta nöd lyckades rädda sig något så när oskadad. Men stamboken gick icke förlorad.

1594 Sigismund krönas i Uppsala (febr). Hertig Karl utses av rådet till till riksföreståndare under kungens frånvaro (sept). Gustav (II) Adolf föds (dec).

1595 Fred med Rysland i Teusina: gränsjustering till Sveriges fördel samt återstoden av Estland (sydvästra delen och gränsfästet Narva) (maj). Riksdagen i Söderköping bekräftar hertig Karls riksföreståndarskap (okt). Vadstena kloster (Sveriges sista medeltida kloster) upplöses av hertig Karl (22 Nov).

1596 De finska bönderna i Österbotten reser sig mot Sigismunds ståthållare Klaus Fleming.

1597 Bondeupproret slås ned. En riksdag sammanträder i Arboga trots kungens förbund och bekräftar hertig Karls riksföreståndarskap. Hertig Karl intar Åbo slott.

1598 Sigismund kommer för ett andra besök till Sverige och landstiger vid Kalmar (juli). Vid Stångebro besegras Sigismund av hertig Karl utanför Linköping (sept). Kungen lämnar Sverige och återvänder till Polen (okt).

In English:

THE BATTLE OF STÅNGEBRO , Erik XIV, Johan III, Sigismund, Karl IX

The first ambitions into the east and the nordic seven year war. Civil war and the battle of Stångebro 1598.

ERIK XIV: The first ambitions into the baltic states. Being the oldest son Erik became king when Gustaf Vasa died in 1560. He was well educated with a talent for langauges and sports. In a magnificent crowning he included not only the fasces of the Vasas, the three crowns and the lion of the folkungafamily in his royal coat of arms, but Norways lion and the danish leopards as well. A clear insult to the danish who still had the three crown in their coat of arms. His brothers became dukes and had a large portion of autonomy in their lands. Johan became duke of Finland, Karl of Södermanland and Magnus of Östergötland. Erik courted the british queen Elisabth I and enjoyed

considareble success in this. Gustaf Vasa had become immensly wealthy and England was still a second rate power. There was never any marriege however. After having had several mistresses Erik married a common girl, Karin Månsdotter. Erik XIVAfter some time of political fighting about the right to have crowns and leopards in the coat of arms a seabattle was fought between a Danish navy and a Swedish force under Jacob Bagge. In the end the Swedish had captured the danish flagship as well as two other ships. The danish admiral, Jakob Brockenhus, was brought to Stockholm in disgrace with shaven head.In the mean time Erik had developed an interest in the baltic question. Representatives from the town Reval had met the king to negotiate for protection from the Swedes since czar Ivan the terrible had conquered Narva. Thus the first Swedish step into the baltic region is taken. Since Russia, Poland and Denmark all had ambitions in this area constant confronation was inevitable. It begins well. Klas Kristersson Horn defeats all oppostion around Reval and the estonian nobility allies with the Swedish. Estonia becomes swedish in 1561.But in doing this Erik has offended not only foreign kings but his brother Johan, duke of Finland, as well. Johan had ambitions to enlarge his land into Estonia. In an attempt to ally himself with the poles he married the polish princess Katarina Jagelonica. Poland being larger, wealthier and more powerful than Sweden was a good ally. Erik reacted by accusing Johan of treason, having given his land to the poles as a morning gift. Johan was convicted and sentenced to death but was pardoned. He was imprisoned in 1563 while most of his accociates were executed.The nordic seven-year war with Denmark

In August 1562 the nordic seven-year war starts. Denmark declares war over the issue of the coat of arms and the treatment of Jakob Brockenhus. The danish king Fredrik II is as ambitious as Erik and equally young, wanting to reestablish the Kalmarunion. The war becomes one of the bloodiest in our history and a fierce hatred for the danish develops. The danish capture Älvsborg after fourteen days of siege and Sweden is thus left without a port in the west. All attempt to

recapture Älvsborg fail. Erik advances into the danish Halland without being able to capture Halmstad. During the withdrawal a horrible looting and destruction is brought on the population. In the danish army many german mercenaries are said to have been equally cruel, cutting the breasts and tongues of women captured. The swedish capture the norwegian Härjedalen in 1564 but loses it again. In turn the armies destroy the border areas in raids. Sea battles are constantly fought. In the early years of the war the danish have the upper hand. Otte Krumpen, now 90 years old, commanded the danish army while the frenchman Charles de Mornay commanded the Swedes. Klas Kristersson Horn commands a fleet and threatens Copenhagen but the blockade of Sweden in unbroken. Daniel Rantzau assumes command of the danish army and now the danish achieve great success. The Swedes capture the fortress Varberg but soon it is lost to the danish. At Axtorna in Halland 12000 swedes are deated by 8000 danes and germans in the largest battle of the war.Rantzau now raids Västergötland and puts Skara, Falköping and Bogesund to the torch. Klas Kristersson Horn At sea Klas Kristersson Horn has success. After a battle in july 1566 with the Swedish the danish navy withdraws into Visby harbour on Gotland. At night a storm hits the baltic sea and the danish navy in the harbour is destroyes when the ships are blown into each other. Bteween 4000-7000 danish sailors drown when 15 ships go down. The swedish fleet manage to ride the storm out without loss on the open sea. Klas Kristersson Horn died of the plague two months later.

Under the command of the frenchman Claude Collart the Swedes attack Norway in 1566. Akershus is besieged but not conquered. In 1567 Daniel Rantzau returns with an army of 8500 and twelve guns and marches through Småland into Östergötland. Jönköping is looted as is Vadstena that is burned in the process. Rantzau continue and plunders Alvastra, Linköping, Norrköping and Söderköping. The people of Söderköpng were ready to pay much for escaping destruction of

their town. But a Swedish cavalry force appears and burns it themselves. Had the danish king had any order in his affairs and sent reinforcements to Rantzau it is possible that Stockholm would have fallen. But in the spring of 1568 Rantzau retreats through Småland in the same manner as he marsched up north burning Skänninge and Eksjö.

Eriks insanity and Johans coup.

Eriks brother Magnus had alreday developed insanity when Erik started to show signs of illness. He grew paranoid, sensing conspirace everywhere. As the war progressed badly he grew worse. In a spell of confusion he himself murdered the nobleman Nils Sture who he had imprisoned suspected for treason. A number of high ranking noblemen are executed, among them Svante Sture. The king becomes more and more confused. He attempts to negotiate a continued peace with Russia

to keep from fighting on two fronts. The czar agrees but he wants Katarina Jagelonica, the imprisoned Johans wife. Erik agrees and a party arrives in Stockholm to collect the polish woman. But they arrive when Erik has his mental breakdown and the murder of Sture. The russians decide to stay and wait.The fact that Rantzau is in retreat and that the newly wed Erik becomes a father

helps him to recover. But his brothers have had enough. Civil war erupts. The competent Pontus de la Gardie leads the brothers army against the king and town after town falls into their hands. Stockholm is besieged and in the end the lonely Erik surrenders. He is imprisoned for the duration of his life. In 1577 he is poisoned on order from his brother Johan. Johan is declared king. Johan III. The russian embassy in Stockholm to collect his wife to the czar is plundered to their bones which will be standard treatment for Swedish-Russian diplomatic relations. The czar evades saying that the thought Johan to be dead and Katarina in prison. He had only wanted to help. Johan, still being at war with Denmark, lets the issue rest. He rejects Denmarks offer for peace.

Johan III Johan, being 31 years old, was an intellectual and highly educated. He knew german, latin, polish, italian, french, English and finnish. On the contrary to Erik he took his marital vows seriously and was faithful. Johan was as his father, Gustaf Vasa, suspiciuos and choleric. It was a hard days work ahead. War with Denmark, problems with the czar, problems in Estonia. Daniel Rantzau returned with another army and besieged Varberg. Though they captured the fortress it was with heavy casualties. Rantzau him self being struck to the ground by a cannonball in the head, never to rise again. France and the emperor intervened and managed to settle a peace in Stettin 1570. It was no fun reading for Johan. Gotland, Jämtland were to remain danish and Sweden promised never to have any interest in Norway or Skåne. Sweden could keep Estonia but had to pay 150000 daler silver as ransom for Älvsborg. Denmark could keep the three crowns in the danish coat of arms but promised never to claim Sweden as danish again, finally killing the kalmarunion completely. The peace would be eternal, but in practice meant that Sweden would be more or less at war for over 100 years.

New wars in the east and a royal union with Poland.

An exchange of letters between Johan and czar Ivan IV "the terrible" that lacks counterparts in history as to the verbal abuse between the monarchs finally developed into war. Estonia was badly looted and Reval besieged twice by the russians but never captured. The russians raided eastern Finland while the Swedish-finnish troops raided as far as to the arctic sea. Pontus de la Gardie

captured Narva in 1581 in a glorious victory, cutting the russians off from the baltic sea. Ladoga- Karelen and Kexholm fell into Swedish hands.

czar Ivan IV the terrible

Being married to a polish catholic Johan attempted to overbridge the differences between the two religions. He ordered a new lithurgy that made the swedish churches and priests more catholic. Some of this still remains. The Swedish bishops are the only ones in the lutheran community today to wear staffs, hats and robes in a catholic style. It was not done uncontested however. A new polish king was to be elected and Johan entered his son Sigismund as a candidate. Being born by a polish princess and raised as a catholic he stood as good a chance as any other candidate. Negotiations started and were skillfully performed by the swedes. A document on how the royal union would be ruled was produced and Poland was to get Estonia in the deal as well. Sigismund was elected king of Poland. When Johan died he was to be king of Sweden as well. He was not an immidiate success. Despite being a catholic he was swedish and longed for home. Johan missed his son as well and they met in 1589. The councils in both Sweden and Poland managed to prevent Sigismund from abdicating while in the process preventing a war between the countries. Sigismund went back to Krakow and accepted his fate. He was soon to be more appreciated in Poland. Johan died in 1592. A common king in Sweden and Poland.

Duke Karls rebellion. Civil war.

Duke Karl who was the one of the sons who was most like his father immidietly seized the initiative. He was an active ruler in his lands and nothing like the bookloving brooder that was Johan. He was a veteran of the nordic seven year war. He summoned the counsil to be able to unite a strong lutheran front before the catholic Sigismund. They decided to abolish Johans lithurgy and all catholic deceptions. The swedishborn Sigismund came from Poland to be crowned king of Sweden as was his birthright and after months of difficult negotiations signed a document stating that the could never employ catholics in Sweden and that he accepted the lutheran church in Sweden. A letter from Sigismund to the pope has been found in the vatican were Sigismund tells that he did it only because he was threataned however. He was crowned king in 1594.

SigismundDuke Karl was to rule with the counsil when Sigismund was in Poland but he did not have the right to summon the council. He did not accept this. He summoned the council in Söderköping anyway in 1595 and made them appoint him chansellor of the realm. They also decided that catholic services were illegal and all catholic priests were to leave the country in six weeks. But Finland was ruled by the to Sigismund loyal Claes Fleming and there the dukes orders had no effect. The duke instigated a revolt in Finland called the war of clubs. It was a bloody affair where real battles were fought between Flemings troops and peasant armies. Just as Fleming was victorious he fell ill and died. Sigismund let the council know that he did not accept what had been decided in Söderköping. Karl resigned. Sigismund reacted quickly and accepted the resignation and gave the council all of the responsibility for ruling in his abcense. The duke was not to be outmaneuvered so easily however. He summoned the council again. But only one member showed up. The others claimed illness of various sorts. It was beginning to smell like a full rebellion against the legal king. Karl did as his father had done and with equal skill. He adressed the people. The peasants representatives stated that what had been decided at Söderköping was valid and that the duke was chansellor. Those who did not appear within six weeks were to be punished severly. those loyal to the king, Arvid and Erik Stenbock, Erik Sparre, Erik Brahe and Erik Banér started to leave for Poland.

1598 The battle of Stångebro 1598

The powerstruggle can only be solved by the force of arms. On the 30th of July Sigismunds fleet lands at Kalmar. His army is mainly polish but is reinforced by troops and nobility from southern Sweden. Stockholm is occupied by troops loyal to the king. More reinforcements from Estonia and Finland are expected. The duke considers fleeing with his family including his newly born son Gustav Adolf, who will be known to the world as Gustavus Adolphus. The duke decides not to run.

The king marches for Linköping and the duke follows with his army. Sigismund deployed his army at Mörtlösa on the only high ground. They waited for two days but the duke didnt attack. Sigismund decided to abandon the high ground. Karl proposed a meeting that Sigismund accepted. It never happened howver. A dawn on the 25th of september a skirmish was fought and Sigismund

decided to reoccupy the high ground. The duke decided to act and ordered his army forward to Linköping. The king now again abandoned the high ground. He motive was that he had agreed to meet the duke for negotiations. This was fatal The duke divided his forces and marched on both the larger and the smaller bridges at Stångebro. When Sigismund heard of this he deployed his troops for battle east of Stångebro. It took some time since the camp was on the west side and all men and horses had to pass on the bridges. The swedish cavalty under Arvid Drake and infantry under Vladislav Beke went towards the larger bridge while Hildebrandt Creutz and Petter Gottberg with Kaspar Howarth and the men from Småland and most foreign troops went for the smaller bridge. At the larger bridge the dukes forces clashed with the bridgeguard that was driven back after three attacks. The dukes men seized the bridge and the guns that Sigismund had deployed there. At the juniper bush covered Gumpekulla hill the duke had deployed guns and together with those captured at the bridge they were able to put a murderous fire on the kings men trying to cross the bridge. The bridge was destroyed and the dukes men defended the eatern bank..

Those of Sigismunds troops that had crossed at the smaller bridge had taken good ground behind a fence at Ladugårds hill. There were germans, scots and hungarians. These could with their guns stop the southern group of the dukes forces. Overconfident the king ordered the troops to advance from this good ground and pursue the retreating enemy. From the dukes right wing Nils Germundssons and Anders Lennartssons soldiers attacked the kings left flank and stopped the advance. On the western sida of the river the king had a large cavalry reserve that now was ordered to attack. They refused. The men from Västergötland had no will to fight their countrymen. The kings men were pressed back into the river and over the bridge. Many drowned. Sigismund had been decicivly beaten. He met the duke and agreed to deliver those of the swedish nobility that sided with him. On the 12th of october he fled Sweden. The duke made a clean house with his opponents imprisoning and executing several of them. The counsil declared that if Sigismund wanted his son Vladislav to be king of Sweden he must send him to Sweden to be raised as a lutheran. An answer aws required within six months. After another six months the four-year old must be in Sweden. If neither answer or prince arrived Sweden would find another king. The duke was reappointed chansellor. He went to Finland and subdued those still loyal to Sigismund with force.Since neither answer or prince had appeared Sigismund lost his swedish crown. A

new king was appointed. Karl IX

Karl IX went to work by having his opponents stand trial in Linköping. He acted as procecutor himself and was at his best. "Seven thousand devils I have promised them and I will be true to my word!" Göran posse claimed guilty as charged and was pardoned while all others claimed to have obeyed the legal king. They defended themselves skillfully and for a while it appeared as if they would win. By manipulating the audience the opinion was swayed and all declared guilty. They were decapitated in 1600 and the affair is known as Linköpings bloodbath. The king never showed any remorse about this violation of justice. "Strong illness requires strong medication" as he said to his son Gustaf Adolf.

New wars waited with Poland, Russia and Denmark

1599 Sigismund avsätts vid en riksdag i Stockholm (juli).

1600 En riksdag i Linköping fastställer dödsdomen över de kungatrogna rådsherrarna. Alla avrättas i ”Linköpings blodbad” (mars) (bla Ture Bielke, Erik Sparre, Gustav och Sten Bane’r). Krig mellan Sverige och Poland börjar i Livland (sept).

För de närmaste åren framåt är den emellertid fattig på anteckningar, säkerligen beroende på att dess ägare måste föra ett mycket rörligt liv; han var nämligen nu bliven

skeppskapten i riksamiralen Karl Gyllenhjelms flotta och var som sådan använd i många uppdrag. Tydligen visade han sig som en dugande sjöman, ty han steg mycket snabbt i graderna. År 1600 nämnes han som uderamiral och året därpå är han kronan Sveriges (1601) ståthållare i Pernau. Nu kommer också stamboken på nytt till heders. En av hans landmän, knekthövitsman Hans von Stolberg, har den 13 febr. 16001 på ett av dess blad nedskrivit den fromma sentensen ”Was Gott füget mir genüget”, och något senare (den 11 juni 1601) då Gottberg seglat över Östersjön till Elfsnabben, hälsas han där av den nyutnämnde riksamiralen Axel Ryning. Stamboken synes således ha följt honom i alla skiften. Namnen bliva också allt mera lysande, ju högre han stiger på sin bana. Jakob de la Gardie, den store fältherren, kallar honom sin synnerligen gode vän, högborna utländska herrar och furstar önska honom lycka, och till och med svenska prinsar såsom hertig Johan av Östergötland pränta sina namn på bladen i hans bok.

Även hans egen ställning förändras. Från att ha varit den enkle Jakob Gottberg tituleras han nu Kungl. Maj:ts till Sverige amiral och kommissarie » architalassus » (sjöbefälhavare) och herre till en rad svenska gods. Hertig Karl (Karl IX) begåvade honom nämligen med åtskilliga gårdar son tillhört bland andra de avrättade riksråden Erik Sparre, Ture och Hogenskild Bielke samt Gustaf Baner.

Den fattige pommerske junkern satt sålunda vid slutet av sin levnad som rik och mäktig svensk godsherre. Bergqvara i Småland, Helgö, Ökna och Åkerö i Uppland, en mängd hemman på olika håll samt ett hus i Stockholm voro i hans besittning; säkerligen var han under sina senare år en bland landets rikaste jorddrottar.

1604 En riksdag i Linköping tillerkänner Karl IX:s arvingar, även på kvinnosidan, arvsrätt till Sveriges tron ”Norrköpings arvförening” (mars)

1605 Karl IX lider nederlag vid Kirkholm i Livland (sept).

1607 Karl IX krönas i Uppsala (mars).

1611 Danmark angriper Sverige och ”Kalmakriget” börjar (april). Kalmar intas av danskarna (maj). Karl IX dör i Nyköping (30 okt). Gustav II Adolf blir myndig (15 år) och avger sin kungaförsäkran (dec)

Men efter allt att döma fick han icke länge njuta av sin välmakt. 1611 omtalas han sista gången som deltagande i aktiv tjänst. Det är då Karl IX, missnöjd med Bielkenstiernas oföretagsamhet under sjötåget mot Kalmarsund 1611, avsätter denne från befälet och i ett vresigt brev tillsade honom » att draga vart han ville » Gottberg blev då i stället överamiral över, som det sades, » hela den svenska armadan ». Men han kom till befälet för sent för att hinna uträtta något väsentligt. Den 3 augusti uppgav Krister Some förrädiskt Kalmar slott åt danskarna, och därmed var fälttåget praktiskt taget förlorat för Karl IX. Gottberg hade intet annat att göra än segla tillbaka med sin flotta till Elfsnabben och lyckades sedermera under den fortsatta kampanjen trots flera smärre försök till offensiv mot danskarna ingenting uppnå. Kanske var det av denna anledning, kanske också av gamle ålder och bräcklighet som han nu synes ha dragit sig ur tjänsten.

1612 Axel Oxenstierna blir rikskansler (jan). Gustav Adolf besegras av danskarna vid Vittsjö i Skåne (febr). Danskarna intar Älvsborg (maj). Ett dansk anfall mot Jönköping slås tillbaka (juli).

1613 Fred med Danmark i Knäred. Sverige avtår från Finnmarken, men återfår Älvsborg mot en lösen på 1 miljon riksdaker

År 1613 levde han ännu, ty detta år har pfälzgreve Johan Casimir, Karl X Gustafs fader, skrivit sitt namn i hans stambok. Men efter detta finne ingen namnteckning, och då hans gård Bergqvara år 1615 lämnas i förläning åt Karl Karlsson Gyllenhielm måste vi antaga att han mellan dessa år avlidit utan att efterlämna något arvinge.

1617 Fred med Ryssland i Stolbova. Sverige erhåller Keksholms län Ingermanland (febr). Gustav Adolf kröns i Uppsala (okt).

1618 Trettioåriga kriget börjar i Tyskland (maj).

Denna bana Jakob Gottberg genklöpte är typisk för den stormiga tid han öevde i. Helt visst har han varit en äventyrslysien soldat, en djärv kondottiär, som grep efter lyckan utan att bekymra sig om hur han nådde den. Tiden var gunstig för sådana företagsamma karaktärer, och Gottberg hade Fortuna på sin sida. En av hans vänner, som säkert kände honom väl, har tillägnat honom en liten fransk vers, vilken i översättning lyder på följande sätt: » Kriget är mitt fädernesland, harnesket mit hem, och det enda liv jag förstår är stridens ». Därmed är hans karaktär säkerligen i huvudsak riktigt tecknad. Hans kärlek till sin vackra stambok tyder emellertid på att han haft sinne även för andra ting än de krigiska. Kanske ville han genom den bevara åt eftervärlden sitt namn, som ingen som skulle föra vidare till nya generationer. Egendomligt är att nu, då man tar i handen den lilla volymen, tänka på dess mångahanda öden. Bladens färg vittnar om att de ofta vänts av krutsvärtade händer, men vapenbildernas glans och guldornamentens sirliga elegans har ej bleknat trots åren. Stamboken har alltså fyllt sin uppgift att till den dag i dag är bevara minnet av en tapper lyckoriddare från Karl IX:s bistra tider.”

21. Svensk tidskrift 1930